Parkivalen – inte party, men mycket trevligt

Barnkaruseller i full fart

Solen sken, knallarna var lagom många och familjerna tog sig ut och njöt av allt från tekoppskarusell till uppvisning i fighting av Kraftcenter. Matstånden upplevde ett jämnt flöde av besökare och festivalölen blev så populär att man redan tidigt på dagen fick åka och fylla på. Stinas i parken höll grillen igång och när dagen var slut hade närmare 500 burgare serverats.

När man strosade runt såg man familjer mötas – främst de med mindre barn, lockade av karusellutbudet. Det fick undertecknad att tänka på de där första åren som nyinflyttad småbarnsförälder, och hur viktiga sådana här mötesplatser är för att skapa känslan av ett hem.

Magnetfiske fynd Fotograf: Victor Grip

Det fanns även roliga inslag för de lite äldre barnen. Fritidsgårdarna hade tagit med sig schackspel och vattenpistoler, som barnen glatt underhöll sig med. Och förstås det mycket uppskattade magnetfisket, där minst ett riktigt fynd drogs upp.

Så, kan man skriva om Parkivalen utan att nämna att Mat- & ölfestivalen ställdes in? Helt ärligt – ja. För detta var något nytt, som nog kan lyfta till något riktigt bra på sikt.

Men, med det sagt vill jag ändå beröra det. Skulle man föreslå en förbättring, så är det att kvällens sångare – skicklig och bra – inte riktigt fick den uppmärksamhet han förtjänade. Folk började droppa av och partystämningen uteblev. Visst, det kanske går att kombinera båda delarna på en dag, men från denna skribents perspektiv förtjänar kommunen både en Parkival och en Hemvändarfest – där maten och ölen flödar och även vi lite äldre (eller barnsliga) får mötas på ett annat sätt än genom barnkaruseller. För Mat & ölfestivalen är så saknad av så många.

Med detta sagt – låt oss ge alla inblandade en stor applåd för en väl genomförd första upplaga av Parkivalen. Förhoppningsvis blir det den första av många.

Slutligen – ett minne jag tar med mig extra mycket: Mot slutet av dagen stod jag i ett samtal vid ett av mingelborden, när två små flickor kom fram, försiktiga men bestämda, och sa:

– Ursäkta, det ser ut som att du håller på att tappa byxorna.

Vilket till 100 % stämde – fjolårets shorts utan skärp hade nog bjudit på en mindre angenäm vy, utan att jag själv märkt det. Jag tackade så mycket för tipset, rättade till byxorna och vi runt bordet fick oss ett gott skratt. Jag hoppas fler vågar säga till när något gått tokigt – ett vänligt tips är oftast precis just det: vänligt.